Genom historien och ofta än idag upplevs starka kvinnor som något skrämmande som måste motarbetas och kontrolleras och många var de kloka kvinnor som runt 1600-talet avrättades. Att utöva bot, eller magi som det kallades, blev under den tiden förbjudet. Detta trots att både människor och även boskapsdjur ständigt blev hjälpta och helade.
De läkekunniga arbetade inte enbart med örter. De anväde sig också av trolldomsramsor och gjorde magiska läsningar över den sjuke. På de grunderna blev de fällda och ofta dömda till döden för häxeri. I sammanhanget ska nämnas att de allra flesta av de kvinnor som anklagades och dömdes inte visste något alls om trolldom och läkekonst. De hade helt enkelt bara råkat göra sig osams med fel person eller hade någon i sin närhet som ville dem illa. Ibland kunde det räcka med att se lite annorlunda ut, ha en ko som gav mer mjölk än grannens eller att ha en svartsjuk rival för att man skulle bli utpekad som trollkvinna och därigenom straffad med döden. Inte heller de kvinnor som faktiskt hade läkekonstens gåva hade i regel gjort något ont eller illasinnat. Inte heller var det alltid de såg sig själva som lärda och kloka. Lika ofta var det istället andra människor som hade upptäckt deras helande gåvor och kunskaper och därför kom till dem för att få hjälp och råd. Var någon riktigt skicklig i läkekonsten så talades det om dem och ryktet spred sig snabbt i byarna. Många människor kom vida ifrån för att få deras hjälp.
För dessa kloka kvinnor fanns ingen skola som det gjorde för andra läkare. Gåvan var istället något som ofta gick i arv inom familjen och redan som mycket ung fick man börja hjälpa till vid bot och läkande. Man lärdes helt enkelt upp av de äldre genom en muntlig och praktisk tradition.
Mycket av kunskapen gick förlorad i eldar och på galgbackar. Ändå har en hel del bevarats och långt in på 1900-talet levde dessa kloka kvinnor kvar i stugorna, kvinnor som både besvärjde och läste ramsor över de sjuka.
Jag minns att min farmor, född 1927, berättade om hur en läkekvinna i Bjursås en gång dragit henne genom en trädklyka för att bota henne från sjukdom, något som också tycks ha lyckats uppnå det resultat man önskat. Det här hände någon gång under trettiotalet men seden levde kvar ännu längre än så. Jag har också haft gåvan att under några år få bo i en stuga på Gotland. En stuga som långt tillbaka hade ägts av traktens kloka gubbe. Det här var något jag inte visste när jag flyttade in men aldrig har jag bott någonstans där naturens andar varit så märkbara och där det pågått så mycket oförklarlig aktivitet. Även efter att han hade lämnat sin kropp och gått vidare så tycktes, inte helt
förvånande, hans energier ha levt kvar på gården.
Inte alla de kloka gummorna föll offer för 1600-talets grymma avrättningar. Många anklagades och
åtalades enbart för vad man kallade vidskepelse. Straffet för detta kunde vara fängelse eller att den
anklagade fick springa gatlopp. Att springa gatlopp var en grym metod där den åtalade med bar
överkropp fick springa nedför en gata. Gatan var kantad av män med stavar och käppar som piskade
den som sprang. De flesta som dömdes till gatlopp fick som straff att springa flera längder och fram
till 1812 användes också metoden som en militär bestraffningsmetod. De kloka kvinnor och män
som hade turen att enbart dömas till gatlopp eller fängelse fick i regel fler kunder efter att de genomlidit sitt straff. De blev ju på det här viset kända för en bredare allmänhet.