Barn bär en visdom som vi vuxna ofta glömmer bort. De kommer till världen med en naturlig medialitet, en öppenhet som ännu inte hunnit formas av rädsla, logik eller krav. Deras sätt att känna in energier, se samband och uppfatta det osynliga är inte fantasi, det är deras rena kontakt med livet självt.
Jag ser det så tydligt, barn lyssnar med hela kroppen. De känner av stämningar, de vet när något är sant och de litar på sina inre bilder utan att ifrågasätta dem. Det är först när vi vuxna börjar förklara bort deras upplevelser som den där naturliga förmågan tystnar.
Barnens medialitet är inte bråkig, den är mjuk, lekfull och självklar. De pratar med energier som om det vore den mest naturliga saken i världen, för det är det. Kanske är vår uppgift inte att lära dem, utan att minnas. Barnens visdom är en påminnelse om att vi alla en gång var öppna.
