Du varg du varg, kom inte hit. Ungen min får du aldrig…
Så sjöng Lovis i Ronja Rövardotter och liknande ord har sjungits av mödrar sedan många hundra år tillbaka. Man har alltid haft en stor respekt och också rädsla för att vargen ska ta inte bara boskap utan även de minsta barnen. Under vissa tider var respekten så stor för både varg och björn att man inte ens vågade nämna dem vid namn. Man trodde nämligen att man bara genom att benämna dem skulle kunna locka fram dem. Björnen kallade då exempelvis istället för Den Brune.
Även om rädslan för vargen har varit stor och djup så är han också en representant för både den höga intelligensen och våra djupaste, mest naturliga instinkter. Man har alltid beundrat, fascinerats av och också fruktat vargen och bland flera naturfolk världen över har den varit ett viktigt totem- och kraftdjur. Inte heller idag står människor neutrala inför vargarna och det finns en tydlig polarisering mellan de som anser att vargen ska bevaras och de jägare som vill skjuta bort vargstammen.
Om du plötsligt stöter på bilder av vargar i ditt dagliga liv eller, ännu mer spännande, möter ulven livs levande i skogen är det en uppmaning till dig om att bli mer uppmärksam på vad som händer i ditt liv. Finns det något du behöver bli bättre på att lyssna på? Behöver du tillåta dina instinkter att ta mer plats? Du behöver börja ta din egen inre röst på mer allvar och lyssna på den vishet som redan finns i dig.
Ofta dyker vargen upp när vi känner oss vilse i livet. Han kommer då som en vägvisare i syfte att hjälpa oss att se vägen klarare.