Det här inlägget riskerar nog att provocera många men jag bjuder gärna på det för jag känner ett sådant enormt stort behov av att uppmuntra er att våga börja vara autentiska och sanna.
Jag har rört mig i andliga kretsar i många år nu, hela mitt vuxna liv. Mycket av det vi hittar i det som kallas new-age eller nyandlighet är gott och fint. Annat är i mina ögon riktigt ohälsosamt och destruktivt.
Vad tänker jag på när jag säger ohälsosamt? Jag tänker på trenden i att ständigt söka ljuset och att ständigt tvinga sig själv att vara tacksam och positiv. Jag tänker också på tendensen att ständigt tala om för människor att om du inte har det bra så är det för att du har tänkt fel och fokuserat på fel saker. Det är i mina ögon ren fördömelse, inget annat.
Jag tror att vi behöver fundera lite över det här.
Försöker jag att säga att det är osunt att vara positiv och att uppleva en verklig tacksamhet? Inte alls. Tvärtom. Det är hälsosamt att uppleva de känslorna och det är toppen om det är vad vi känner större delen av vår tid. Men, och det här är viktigt, det är bara hälsosamt om de verkligen är på riktigt. Vi FÅR och vi BEHÖVER få vara sura ibland, ledsna ibland, frustrerade ibland utan att skämmas för det eller slå på oss själva när det är så. Vi får ha dåliga dagar. Vi får känna oss missmodiga. Det viktiga är att vi inte stannar där längre än vi behöver. Vi får känna alla känslor och genom att tillåta oss själva att göra det slipper vi fastna i dem.
Om du inte tillåter dig själv att känna att livet suger emellanåt är din glädje ingen verklig glädje. Då är den i bästa fall, och i värsta fall, något som du övat på så länge att du till sist lyckas lura din omgivning att det är allt du är. Och på insidan skaver det ändå. Det blir tomt och obekvämt när vi inte tillåter oss att vara där vi just nu är. Den här jorden må vara vacker men den är också en utmanande och ibland riktigt svår plats att vara på. Det är okej att fulgråta tills både tårarna och snoret rinner när du behöver göra det.
Det finns en orsak till att de obekväma känslorna existerar. De är viktiga vägvisare för oss. Ilska är en viktig energikälla om den används rätt, och den kan hjälpa oss att förändra en situation som inte är bra. Sorgen är en källa till rening och till läkedom. De dagar vi inte är på topp behöver vi få känna medkänsla med oss själva, inte tala om för oss själva att vi genast och nu behöver vara positiva.
Låt alla känslor finnas. Glad, ledsen, arg, tacksam, kåt, harmonisk. Ingen av dem gör dig mer eller mindre andlig och ingen av dem talar om vem du är som person. Andlighet är att vara sann, att våga stå kvar i tillit vad som än händer, att ha en så djup tillit till Gud och till livet att det känns tryggt att ibland få känna sig som skräp.
Du behöver inte identifiera dig med din känsla. Den är inte du. Den är enbart något du känner just nu och sannolikt gör du det på goda grunder. Håll inte kvar någon känsla onödigt länge men visa ändå lite empati med dig själv när du inte är på topp. Tillåt dig! Skäm bort dig själv, be om en kram när du behöver det.
Du får vara människa, på alla plan.