En kvinna berättar:
Hur känns det när någon annan gör dig illa?
Jo, det kan ju kännas väldigt olika hos var och en, men hos mig känns det som en smärtsam svart stort hål. En svart cirkel som bara växer sig större och större innifrån och ut. Det gör så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen, bara vill fäktas och fly i panik. Det är väldigt svårt att våga stanna kvar och låta smärtan finnas där för att sen kunna klinga av. Istället är det lätt att fly på olika sätt och då får man ångest istället som skapar spänningar som gör mer ont på fysiskt sätt, men även känslomässig smärta. Jag blir ju ledsen när någon gör mig illa, behandlar mig respektlöst, använder mig som sopsäck att spy galla över, nån att sparka på, någon att lägga skulden på. Jag har så svårt att förstå varför människor gör så och varför får jag en massa skit. Mina föräldrar behandlade och behandlar mig som skit ännu än idag. Och ändå hoppas jag på att dom ska älska mig som jag är, att jag ska duga som jag är. Att jag faktiskt inte behöver ändras, bli något som jag inte är för att duga. I mina föräldrars ögon så dög jag inte oavsett vad jag gjorde, tassade på tå, anpassade till deras krav och behov. Jag var en syndabock, som hade i uppgift att ta hand om deras spya. Jag försökte i förväg förutse vad de ville ha av mig så att jag skulle slippa deras svidande ord och handlingar. Ännu än idag har jag så svårt att ta det lugnt och tillåta mig bara slappa i soffan och känna att det är okej. Det är som ett driv, en motor kör runt i min kropp som spidar upp mig hela tiden, jag måste göra bättre, och ännu bättre du kan inte sitta still för då har du inte gjort tillräckligt. Du har ju ännu inte under dessa alla år hittat receptet på att vara den perfekta ungen för dina föräldrar. Denna jakt på att vara duktiga flickan så kanske jag kan få en smula beröm, få någon sekunds ögonkontakt utan att mötas av arga blicken och den spända munnen. Mun giporna som är som två vita smala streck. Motorn har tillslut kört slut på kroppen, motorhaveri och kvar blivit en förlamande utmattning. För att fortsätta vara den duktiga flickan när energin, bensinen är bara någon decimeter. Då tar andra knep vid för inte får du ta det lugnt din dumma flicka, då kommer kaffet, sockret, alkoholen in för att fortsätta gå på som en duracell kanin fast det redan är soppatorsk. Skräcken lyser i mina ögon för jag vet att jag lever bara nu och har ingen aning hur länge till jag orkar misshandla min kropp till det yttersta i jagandet på att få bekräftelsen att mina föräldrar älskar mig. Någonstans behöver detta ta slut och jag behöver börja ta hand om mig och mina behov nu, omgående och det är bråttom. Jag vill ju inte lämna detta jordeliv bakom mig och låta mina barn uppleva samma cirkeln. Jag behöver bryta denna cirkel. Jag finns för mina barn idag, men inte för mig själv. Rädd för att stroke ska ta över, då finns jag inte längre för mina barn och jag har inte fått leva mitt liv lyckligt i lugn och harmoni.
Varför gör det så ont när andra gör mig illa, jo en ständig påminnelse över att mina föräldrar ville inte mitt bästa, använde mig som synda bock. Jag tassade på tår för att förutse så att de inte blev besvikna på mig, men helt i onödan oavsett vad jag gjorde så tyckte dom att jag gjorde fel, de hittade alltid någon fel på mig eller de jag gjorde. Aldrig någonsin något beröm, eller kramande så långt jag kan minnas. Så när någon gör mig illa idag en bekräftelse att jag inte dög åt föräldrarna, samt mitt ursäktande och förlåtande beteende efteråt när jag säger till förövaren att det är lugnt jag förstår att det blev så. Då säger jag samtidigt till mig själv att det är ok att fortsätta behandla mig illa. Istället borde jag ignorera och ta avstånd, välja umgås med de som kan respektera och vara snäll mot mig. Att stanna upp våga vara ledsen och arg och förstå att de handlar om deras val att vara elaka, har inget med mig att göra. När personen som låtsas vara din vän ignorera dina sms, och svarar till din sons/mans mobil istället, använder sig av 3 vägs kommunikation. Ignorera, och gör något positivt för dig. Välja goda relationer. En gång inget konstigt, andra gången fundersam och 3 gånger gå därifrån.
Upptäckte att jag sprungit ifrån mina känslor, med antidepressiva, kaffe, motionen, skapa själv problem för att få känna att jag har kontroll över något, inte få sitta still, göra saker tills jag stupar i säng. Men när stannade upp upptäckte jag hur ledsen jag blir när någon gör mig illa.
En problematisk situation där narcissten inte samarbetar och ljuger på samarbetsmöten.
Det gör ont att gå på möten där Martin är och han låtsas samarbeta. Han gör mig illa via vår dotter men även genom att bryta våra avtal som vi kommit överens om hos Familjerätten. Jag får ständigt höra att Lisa behöver båda föräldrarna och ni måste samarbeta. De förstår inte dilemmat att han låtsas samarbete men när vi lämnar rummet, kommer Martin med sarkastiska kommentarer som bryter det vi kommit överens om i samtalet. Det är han som väljer att vara elak, inte jag, jag ska inte längre säga att det är ok så att han får fortsätta. Ska ignorera hans beteende. Ska bara där o prata om om vår dotter Lisas skolarbete. Jag ska inte samarbeta om han inte samarbetar då gör jag mig själv illa. Hur ska jag göra? Vad ska jag säga när de frågar om samarbete? Vi har pratat om sömnen och ha liknande regler men det struntar han i. Mediciner vill han inte ge, Manipulerar love bombar Lisa genom att ta avstånd så Lisa blir klängig och sätter pappan på pidestal. På sommaren har han semester då har han inte tid med Lisa. Martin kommer hem till oss och hotar och ringer polisen, där han säger han ska sparka in dörrjäveln om hon inte öppnar, helt utan anledning skapar han drama. När han har enskilda samtal så ljuger och säger han osanna saker om mig. Lägger skylden på mig, jag är överdrivet känslig och binder Lisa till mig. Säger “Jag är en lugn person” fast han är gapig och burdus som person.
Ett sätt att förhålla mig är om han tar upp gammla händelser och personangrepp så säg nu pratar vi om hur vi gör nu så det ska bli bra och att vi har avtal som ska följas. Sätt gränser. På möterna var inte tyst, oavsett om det är socialen, familjerätten, så var främst lugn och saklig, när han säger osanning säg tex “det där stämmer inte riktigt” han vill gärna säga hur du är, vad du gör fel för att få dig att tappa balansen och bli arg, sen säger han titta förstår ni nu vad jag menar hon är labil.
Gör ont att mina föräldrar gjorde mig illa medvetet. Hur jag än var så dög jag inte. Duktiga flickan idag. Anpassar och behagar andra låter de göra mig illa, van. Bekräftar ok gör mig illa. Den som gör mig illa tycker inte om mig, då ska jag inte umgås med dom jag är värd bättre än så. Aldrig okej att de gör mig illa. Inga ursäkter längre. Va snäll då finns jag där för dig inte annars. Gäller även dig mamma, elaka mamma.
Hur ska jag kunna förlåta för att själv komma vidare?
Det du kan behöva göra är att läsa på mycket om narcissism/psykopater/psykisk- och fysisk misshandel. Kunskap ger dig makt och insikt på olika mönster och beteenden dessa människor har. Hur de manipulerar och härskar. Hur de använder lovebombing och kyla, genom ena stunder ge dig komplimanger för att nästa stund kränka dig. Hur de läser av dig i början av relationen och får dina känsliga berättelser som de sedan använder emot dig för att förstöra din självkänsla för att du ska stanna kvar och så de kan suga åt sig din goda energi. Ju mer kunskap du har dessto fler aha upplevelser får du och kan sen börja iakta den personen som får dig känna obehaglig och illa tillmods. Skriv upp när det händer saker som är divusa och du inte kan ta på, fråga dig själv, “vad var det som hände”? Din energi blev dyster och låg, då har han gjort, sagt eller varit passivt aggresiv, han kan ha förvirrat dig genom att säga “Så har jag aldrig sagt”, nej jag har inte sett din kaffe kopp, fast han medveten flyttat på den för att du ska känna dig tokig.
När du har observationsiktet på så tar du det inte längre personligt utan du lägger skulden där den hör hemma, det är hans beteende. På detta sätt så blir det mindre och mindre smärtsamt. Du tar inte på dig hans skuld, du tar inte på dina föräldrars skuld det är dom som individer som gör dumma saker.