Från min barndom kan jag speciellt minnas att jag fick höra talas om två personer med särskilda gåvor. En av dessa kvinnnor fick jag aldrig förmånen att möta. Hon dog många år innan jag föddes men jag minns att min morfar
ibland pratade om henne. Den kloka kvinnan kallades Ris-Axelina och hon bodde i Stora Tuna i Borlänge kommun. Hon var så känd och erkänd i staden att de idag har en gata uppkallad efter henne. Än idag talas det om henne i trakterna där hon bodde och verkade.
Ris-Axelina tog emot patienter från både nära och långt bort och även om hon säkerligen hade kunnat det så sägs det att hon aldrig någonsin ekonomiskt utnyttjade någon. Visst behövde hon få betalt för att själv kunna leva men femtio öre eller en tvåkrona räckte ofta för den som behövde hennes hjälp. Hon fanns där för alla de som bad om hennes botande och helande gåvor.
Ibland kom också människor till henne som gjorde hån av hennes klokskap för att försöka bevisa att det hon ägnade sig åt var humbug. Likväl fanns det också de som tvivlade på att hon verkligen kunde sin sak. Oftast kände hon intutitivt på sig när så var fallet och dessa människor förvisade hon redan vid dörren. Det fanns ingen orsak att tvivla på att hennes kunskaper och förmågor var äkta och hon måste vid sidan av att vara läkekunnig också ha varit en ovanligt god människokännare.
Det berättas att Ris-Axelina fick sitt namn efter engelska sjukan som i folkmun kallades riset och
hon sägs också ha varit behjälplig då människor drabbades av denna åkomma.
Vid sidan av hennes berömmelse som läkekvinna var Ris-Axelina också en aktiv del av kvinnorörelsen i Dalarna och hon var en engagerad medlem inom det kooperativa som Coop på den tiden kallades. Ris-Axelina gömde sig med andra ord inte ute i en stuga i skogen utan var istället en mycket aktiv del av det samhälle som hon levde i.
Som så många andra kloka gummor så sades också Ris-Axelina ha ärvt sina kunskaper från sin mor
som kallades Ris-gumman. Hennes mor var, enligt de som släktforskat, av resandesläkt, en grupp av
människor det förr fanns gott om i Stora Tuna.
Ris-Axelinas verkliga namn var Axelina Larsson och hon var en av de sentida kloka gummorna, Hon dog så sent som 1948 vid en ålder av 65 år. Det finns ett fåtal recept nedksrivna och bevarade efter henne. Däribland ett recept mot besvär med urinvägarna bestånde av bland annat persiljerot, enbärsris samt ris från hallong och blåbär.