Haren, som på många sätt är en fruktbarhetssymbol, förekommer på flera sätt i våra folksagor och i våra traditioner. Ingen har väl missat påskharen som kommer med godis till barnen, men känner du också till mjölkharen eller bjäran som den också kallades?
Förr, när människor fortfarande trodde att häxor var något ondskefullt som man till varje pris skulle akta sig för, fanns det en vida känd sägen som sa att dessa häxor gärna stal mjölk från grannarnas ladugårdar. Till sin hjälp hade de då ett dragdjur, oftast i form av en hare. Denna hare kallades bland annat för mjölkharen, bjäran eller trollharen. Djuret behövde inte nödvändigtvis vara en hare utan även katter och fåglar sades användas vid mjölkstölderna. Det viktigaste var att djuret rörde sig med en sådan hastighet att ingen kunde se det efter vägen.
Det sades att häxorna ibland fick sin bjära direkt från Satan själv men den kunde också tillverkas genom magiska ritualer och den stod sedan i så nära förbindelse med sin häxa att om man skadade bjäran så skadades även hon. Att anfalla bjäran var med andra ord ett smidigt sätt att angripa häxan själv trodde man. Det här var dock inte så enkelt eftersom djuret var i det närmaste omöjligt att få tag på och dessutom tycktes nästan immunt mot skada. Att skjuta det gick knappast alls.
Man trodde sig kunna se om mjölkharen varit framme genom att man bland annat hittade kala fläckar i kornas päls, främst på bakbenen. Då var det dags att skydda sig innan de gick helt i sin och inte längre gav någon mjölk alls. Det var viktigt att man då snabbt kom fram till vem som var byns häxa så att man kunde oskadliggöra henne. Man trodde också att mjölkharen kunde lämna bajs efter sig i form av bjärasmör. Idag vet vi att bjärasmör i själva verket är svampen trollsmör som växer och trivs väldigt bra på mörka fuktiga platser såsom i ladugårdar och stall.
Det behövdes inte mycket för att någon skulle bli anklagad för häxeri. Ofta räckte det med att en gård hade det bättre i svälttider än husen runt omkring för att resten av byn genast skulle misstänka att man där agnade sig åt ockulta och magiska saker.