Det finns en gammal rädsla som många bär, nästan som ett arv, att det osynliga skulle vara något att frukta. Men sanningen är att andevärlden inte är farlig. Den är mjuk, stilla och fylld av samma liv som vi själva bär inom oss. Det som kommer därifrån är inte ute efter att skrämma, utan att guida lätta och påminna.
När jag öppnar mig för andevärlden gör jag det med samma känsla som när jag öppnar ett fönster en tidig morgon. Det är frisk luft, inte mörker, som strömmar in. Energin är varm, omtänksam och ofta mycket subtil. Den talar i symboler, känslor och små impulser, aldrig i hot eller tvång.
Rädslan vi ibland känner kommer inte från dem, utan från oss. Från det okända, från det vi inte lärt oss att förstå, men när vi möter det med lugn, med hjärta och med respekt, märker vi att det inte finns något att vara rädd för. Andevärlden är inte farlig, den är närvarande och djupt kärleksfull i sin intention.
