Enligt den gamla folktron kunde sjukdom bero på något som kallades älvablåst. Älvablåst kunde den drabbas av som förargat de knytt som levde, och kanske ännu lever i våra marker.
I vår moderna tid ser vi allt för ofta ner på de kloka och vi skrattar ibland åt deras kunskap men inte allt för långt tillbaka i historien togs dessa på största allvar och man bemötte dem med respekt och tacksamhet. Jag är väldigt tacksam över att jag fick växa upp i en brytningstid mellan den gamla världen och den nya. Att jag som barn fick leva i en by där de gamla ännu visste hur man skulle undvika att förarga älvorna och knytten och hur man bäst kunde bota små och större åkommor med det som naturen bjöd. Det fanns gamla kvar i min barndoms byar som ännu visste hur man kucklade, det vill säga trollade, och jag vill tro på en framtid där deras visdom får en renässans.
För inte allt för många årtionden sedan sökte man tecken i naturen för att förutspå väder och för att förstå sammanhang. Det var också naturen man gick till för att förstå varför man blivit sjuk och vad boten för sjukdomen var. Likaså hade man en magisk syn på tillvaron och klok och seende var något en person kunde födas till att vara.
En indikation på om någon var född till att vara klok och läkekunnig var den veckodag man föddes på. Att vara född på en torsdag eller på en söndag skulla kunna peka på att personen hade särskilda gåvor. Att födas på julnatten var ett annat starkt tecken. Ibland kunde man också redan vid barnets födelse se det genom olika kännetecken på kroppen, exempelvis säregna födelsemärken. Att födas med tänder eller att födas med fosterhinnorna intakta var tecken på att barnet var synskt och hade starka gåvor. Hade en person andra ovanliga fysiska attribut kunde det peka på det samma.
Bland de barn som föddes av en förälder som var klok var det i regel det yngsta eller det äldsta barnet som ärvde gåvan. Mittenbarnen var det ingen större vits med att undervisa i magi och läkekonst. Det hade ändå inte gåvorna med sig. Ramsor och recept gick ofta i arv men de var dock mycket hemliga och inget man skulle dela med sig av till vem som helst. Var man inte rädd om hemligheterna så trodde man att kraften skulle avta.