Kan kännas svårt och är ofta svårt, var går mina gränser och andras gränser? Gränser mot mig själv, varför då? Vi vill ofta andra väl och vill ju inte såra. Hellre stannar vi kvar i en död relation som inte längre ger oss någon glädje. Men vad händer i oss själva om vi inte lämnar en relation och stannar kvar för att slippa såra och tänker på barnen. “Barnen behöver ju båda föräldrarna”, kan vara en ursäkt. En annan ursäkt “jag har inte råd att separera”. Om vi stannar kvar så kör vi över vår egen lycka och självkänsla. Vi gör oss själva illa. Det drabbar även partnern orättvist eftersom vi hindrar hen från att möta någon ny den “rätte för hen” och barnen märker av de ledsna energierna i rummen där ni vistas. Så våga stå upp för dig själv och gå din väg. Ibland så behöver vi påminnas om varför vi älskade varandra i början av förhållandet och ta hjälp utifrån för att komma över platåer och svårigheter som ni mött på vägen, då kanske det finns en chans att reparera. Men det kräver ju att ni har en inre kärlek kvar.
Du kan även behöva sätta gränser mot dig själv och vara en så kallad förälder mot dig själv, som vill ditt bästa exempelvis, om du vill gå ned i vikt, så kan du behöva säga till dig själv “nej, det räcker med godis en gång per vecka”.
“Jag vill så gärna ha den fina tröjan som kostar skjortan, som du egentligen inte har råd med”, då kan du behöva säga nej ändå.
“Jag vill ju så gärna ha någon käresta bredvid mig i TV soffan och mysa med”, därför släpper du alla hämningar och söker febrilt tills jag hittar någon. Går snabbt in i relationen för att slippa den naggande ensamheten. Då är det sen lätt att hamna i medberoende och tassande på tår, man tillgodoser partners alla behov, bara för rädslan att hen ska lämna är så stor. Relationer med massor av drama, misstro och anklagelser. Ger för stor makt åt sin partner, som hen inte klarar av att handskas med och kan börja göra dig illa. Och du gör dig själv illa genom att stanna. Istället för att lära känna personen sakta men säkert, för att se om hen är den personen som du vill vara med, där ni vill varandras bästa, där ni kan skratta tillsammans, förhållande flyter lätt i harmoni , har liknande värderingar, du känner trygghetens lugna tröstrika famn som du kan luta dig åt även vid livets stormar.
När vi är snälla mot oss själva skapar vi en trygg känsla inom oss. Denna trygghet kan vi sedan använda för att sätta de gränser vi behöver för att ta hand om oss själva på bästa sätt. När du börjar sätta gränser kan det ibörjan skapa oro eftersom vi bryter mot invanda gamla mönster och du kan även få protester från omgivningnen som vill ha tillbaka ditt gamla jag. Förändringar skrämmer både oss själva och andra i våra relationer. Men om vi står på oss, lungt men bestämt, utan att bli agressiva kommer vi att bygga en inre bas som vilar på en stabil grund. Vi kommer att bli mjuka inåt såväl som utåt, med en fast kärna allra längst in.
Varma hälsningar
Saga