Det finns en punkt i livet där man inser att det inte går att leva bakåt längre, att hur mycket man än vrider och vänder på det som varit, så förändras det inte. För mig känns det som att kroppen själv säger ifrån, “släpp taget nu, du bär för tungt” och någonstans där börjar friheten.
Att inte titta tillbaka handlar inte om att förneka det som hänt, det handlar om att inte låta det styra varje steg framåt. Ånger är som en gammal skugga som gärna vill följa med, men den tillför inget nytt. Den håller dig bara kvar i en berättelse som redan är skriven, när du släpper den öppnar du plats för något annat, något som faktiskt vill växa.
Det är märkligt hur lätt det är att fastna i, “tänk om.” Men sanningen är att du gjorde det du kunde med den du var då och det räcker. Livet fortsätter ändå och du får fortsätta med det. När du väljer att inte titta tillbaka med ånger, utan med förståelse, då blir det förflutna inte längre en kedja, det blir en grund. Framåt är alltid lättare när du inte drar gårdagen efter dig.
