Gnosticism är en av de där andliga riktningarna som inte ber om tro, utan om erfarenhet. Den talar om ett ljus som finns inom varje människa, ett ljus som inte kommer från världen utanför, utan från en djupare källa. Gnostikerna menade att sann kunskap ( Gnosis) inte är något man lär sig, utan något man minns. Det är en återkomst till det man alltid har burit, men kanske glömt i livets brus.
Det som gör gnosticismen så mänsklig är att den utgår från att världen ibland skymmer vår klarhet. Att vi fastnar i roller, krav, rädslor och yttre strukturer som får oss att tappa kontakten med vårt eget inre. Gnosis är den stilla rösten som säger. “Det finns mer. Du är mer.” Det är en väg där man inte följer regler, utan följer sin egen sanning.
I det mediala arbetet känns gnosticismen som en påminnelse om att all kontakt med det högre börjar inom oss. Att intuition inte är något främmande, utan en del av vårt ursprung. Det är en mjuk filosofi som inte kräver perfektion, bara närvaro och när man öppnar sig för den, om så bara lite, kan man känna att något i hjärtat klarnar.
