Spådam, Spådom, Synsk

Spådam, Spådom, Synsk

Är han narcissist eller inbillar jag mig?

Är han narcissist eller inbillar jag mig?

 

Jag väljer att använda han för enkelhetens skull, men det kan mycket väl vara en hon. 

Narcissist som döljer sin manipulation, den passivt aggressiva, där det är svårt att se om han verkligen är en narcissist som förstör eller inte. Han blir ju varken våldsam eller skriker. Han kan ju vara trevlig och göra bra saker. Han som kan få dig att tvivla på din verklighet. Som försöker förvirra dig att problemet ligger hos dig. Som kan charma omgivningen och får dig att framstå som en stel, argsint och labil person i möten med myndigheter. Han säger i möten “jag är lugn”, “jag ser inga problem”, “tycker du att jag är en dålig pappa” (offerkofta på). Som håller med saker på mötet, men gör precis tvärtom i verkligheten. Du är den enda som ser sanningen om hur han beter sig. Du sitter där i din förtvivlan och vill inte vara med på detta spel. Känner ångesten stiga inför varje möte, där du behöver utsättas för din plågoande. När ni lämnar rummet så visar han åter sitt rätta jag, det är bara du som ser. 

Om ni har gemensamma barn och gemensam vårdnad, då sitter du fast. Han använder barnet/barnen som redskap för att komma åt dig. Använder barnet för att fylla sina egna behov. Få bekräftelse av omgivningen, “vilken fin son du har”. Har någon att styra och använda för egen vinnings skull. 

Några exempel på destruktiva beteenden; 
 
Han pratar via barnet med dig. Han ignorerar dig, du är inte värd att prata med, utfrysning. Han tycker i sitt ego att du behövs inte. Han är bäst för sitt barn.  Det han tycker är det enda sanna.

När du ber honom komma överens med dig om tider, så säger han “barnet är 7 år och är stor nog att själva klara sig”. Då menar han att barnet kan ta ansvar över “deras planerande” som sker över ditt huvud. Barnet ska klara av tex nästa vecka på onsdag vara redo kl 6.30 på morgonen för då kommer han och hämtar honom. Dom ska till hans jobb, när barnet har studiedag. Han har inget sagt till dig.  

Han pratar med barnet som det vore vuxet sällskap. Tittar vuxen filmer sent på natten tillsammans. 
Han säger ja till överenskommelser på samarbetsmöten, men gör ändå tvärtom.  
Han tycker att han har rätt att bestämma, när barnet är hos honom. “Har ju bara varannan helg”. Han ger inte barnet nödvändiga mediciner. Gör aktiviteter och låter barnet gå till skolan när hen har feber och är sjuk. Narcissisten tänker jag tar ju själv bara en Alvedon när jag är sjuk och går till jobbet då ska barnet också kunna gå till skolan. 
Han är som ett litet barn ingen ska bestämma över honom. Alla andra har fel. Han hittar på drama, kommer plötsligt hem till dig och ringer samtidigt Polisen, du hör hans arga röst i trappen bakom din dörr “jag ska sparka in dörr jäveln”. Du har haft en lugn morgon med ditt barn, men han säger att han varit orolig för sonen.  Sonen hade stängt av mobilen över natten, för att få sova ifred. Du säger till Narcissisten “du kan väl ringa till mig om du är orolig och inte får tag i din son? Nej, han är så stor nu, varför ska jag ringa dig! Vänder blicken till sonen du ska svara mig när jag ringer, mobilen ska alltid vara laddad. Och säger till  mamman (dig) i dryg ton “vet du inte hur man laddar en mobil!? Sonen blir ledsen och rädd. Tar över 1 månad för honom att våga vara själv ensam en kortare stund i lägenheten efter denna händelse. Hos dig gnager en rädsla av hot, när kommer han nästa gång och vill sparka in dörren, samt ringer Polisen för att misstrogöra mamman som en dålig förälder. Sen börjar narcissisten att komma oväntat till parken, och ringer till sonen och säger kom ut nu och lek. Bryter mot överenskommelsen att han ska komma på onsdagar och varannan helg. Skapar hot känsla hos mamman och barnet. Han inkräktar på tryggheten på hemmaplan. 

Du skickar med barnet kläder, men får inte tillbaka alla kläder och skor. När du sen efterlyser så säger han att han inte har några. Barnet ringer till pappan och säger nästa gång du kommer ta med jackan. Han säger nej, jag har ingen jacka. Där försöker han även förvirra sonen som vet att jackan är hos honom. Så du har inget annat val än att gå köpa en ny jacka. Detta har blivit ett mönster och han känner inget ansvar över saker som försvinner eller går sönder. 

Ha ett samtal med ditt barn vid ett senare tillfälle angående när någon försöker förvirra, vad det är och hur man ska tänka. Använda någon främmande person som exempel annars hamnar barnet i försvar av pappan, narcissisten. Så här kan du tex säga: 
Jag råkade ut för en person som gjorde så här: när jag hade beställt  Sushi och hon Teriyaki så sa hon när vi väntade på maten att vi hade bestämt att vi skulle byta maten när vi fick den, jag sa nej, hon fortsatte att säga jo, det sa vi. Men jag var bestämd och visst vad jag hade sagt, så jag böt inte maten med henne. Vad skulle du ha gjort om någon sa så till dig? Lyssna och bekräfta “Ja, stå på dig, för du vet vad ni kommit överens om.” 

Han bryter avtal som ni kommit överens med Familjerätten. Ingen ska bestämma över honom och han gör som han  vill. 
På sommaren bokar han in aktiviteter på din lediga helg och kan inte ha barnet.  
Slutar komma på onsdagar för det är för jobbigt och han har semester, med svar man måste ju kunna vara lite flexibel. Med resultat att sonen blir ledsen och dom träffas nästan ingenting under sommaren.
 Man får jaga en månad för att få papper underskrivet, ni har ju gemensam vårdnad.  

Han charmar myndigheter, låtsas spela ödmjuk och en bra förälder, “härmar ditt beteende” och när du ser detta spel och blir upprörd så säger han “se hon är labil och inget att lita på, ni ser hur jag har det”. 
När det är problem i skolan och sonen mår dåligt ,” jag ser inga problem, hos oss är det jätte bra, han gör som jag säger. Ingen trots. Sen att sonen gör det för att inte förlora hans “kärlek”, blir desperat av att få bli sedd och omtyckt, är rädd för pappan, det är det ingen som ser. Om mamman sen säger att så här är det, så säger de vi tar det härifrån, de ser mamman som problemskapare som pratar illa om pappan. Det är så synd om pappan. Därför viktigt i sådana möten ta upp fakta problem som behöver lösas. Hur löser vi det här? Om han fortsätter att inte göra som ni kommer överens, så ta upp det inför de andra. Visa inga känslor, var lugn, bestämd och problem fokuserad.  
Han pratar illa om dig inför alla han har i närheten. Hans nya kvinna börjar hata dig och hälsar inte på dig.  
“Så har jag aldrig sagt” 
“Jag sa ju det förut” (Han har aldrig sagt något) 
På möten håller med alla myndigheter mot dig, när ni kommer ut kan säga “Du lever i din egen lilla bubbla”.  
“Skaffa dig ett socialt liv” efter att han förstört dina jobb och ekonomi, gjort dig utmattad och orkar inte umgås ett socialt och aktivt liv. 
Han vill boka in din lediga helg att säger du får ha barnet, så tar han barnet på måndag och har till onsdag. Om du säger att du redan bokat in din helg och säger du får gärna ha honom i veckan och extra dagar. Svarar han“ du vill inte unna din son att träffa sina släktningar, du är en tragisk person! 

Han vänder barnet mot dig, pratar illa om dig. Du märker när barnet ska dit så ändrar barnet beteendet, har kanske ett kaxigt beteende mot dig, även när han kommer hem kan det ta ett par dagar att få barnet tryggt igen. Narcissisten lever av att få en reaktion av dig, ta din energi, känner sig lyckad när han ser att det går dåligt för dig. Han kan förstöra för dig, så att du förlorar jobbet, som när du behöver jobba en röd dag inom vården, han säger ok, men samma dag på morgonen när det bara är 10 min kvar och du behöver åka så att du inte kommer försent till jobbet så smsar han att han inte har bil. Han kan inte komma. Då är det bara vara hemma och vabba. Då kan en lösning vara att du behöver säga upp dig för att slippa denna osäkerhet och vara beroende av hans humör, du vill klara dig själv. En annan att komma överens med arbetsgivaren att du har svårt att jobba röda dagar för du saknar fritids. Du skaffar dig ett helg jobb och jobbar helgerna barnet är hos pappan. Barnet har nyckel hem, men är för litet att vara själv längre stunder. Du upptäcker av en slump att barnet blir lämnat 2-3 timmar innan du är hemma, alltså 2-3 timmar tidigare än avtalat. Du kan behöva sluta jobbet igen. Åter igen vill du inte vara beroende av hans nycker. 

Han ska skriva under ett papper från skolan som du fått hem. Du skickar blanketten under 2 av hans helger, skolan börjar undra var är blanketten, det har gått 1 månad utan underskrift. Det du kan då göra är att ta med till nästa planeringsmöte, där någon myndighet, skola är med och be honom skriva under det där istället. Kanske kan be skolan att skicka separata brev till er båda. Så att han inte kan komma åt dig på detta sätt. Han kanske vill att skolan ska se att du gör inte ditt jobb som förälder att det är du som inte skickar papperna till skolan. 

Andra sätt kan vara att under sommaren när du försöker få honom att skriva under ett papper kan se ut så här. Jag åker förbi nu, är du hemma? Nej, men jag kommer om ca 45 min. “Svar: då är det försent”. “Du säger kan vi boka tid istället”. Inget svar. Nån dag senare igen, vi åker förbi är du hemma? Nej jag badar, kan vi bestämma tid? Sen till svar, jag har semester vi får ta det när jag börjar jobba igen. När han sen har börjat jobbat så går det en vecka och du hör inget. Det slutar med att du får åka till hans jobb och då fixar han det. Man får jaga, han vill inte vara tillmötesgående och ser inte att det är för barnets bästa. Han vill bara förstöra för dig.  

Han vill förstöra för dig 
Spela grey stone, visa inga känslor och vad du tycker om honom. Även om han skulle förstöra din semesterresa, och du hinner inte i tid med tåget för han kommer inte med barnen. Säg inget till pappan, om han har barnet en extra natt, säg inget till barnet, det du kan säga till det mindre barnet” se det positivt-du får en extra dag där. Visa inget till barnet att du blir irriterad. 

Vad gör du med dina känslor “han behandlar dig illa, men du måste ha kontakt med honom på grund av barnen” Du känner dig fast och låst, känner hur energin försvinner, du blir utmattad och maktlös. Sjukskriven och så trött, har knappt energi att få vardagen att gå ihop hemma. Lätt att få självanklagelser och känna sig som en dålig mamma. Och börja tvivla på sig själv, han har säkert rätt om mig “jag är en värdelös människa och mamma”. Men kom ihåg du är utsatt för stor yttre stress och påverkan på grund av en narcissist förälder och du har inte valt det. Du gör ditt bästa. Det är den andra förälders fel att du är trött och sliten. 

För att lättare hantera honom fokusera på en hobby till 100%. Träna, ta hand om dig, gör bra saker för dig och ditt barn. Skapa trygghet för er båda. Om barnet är oroligt och vill sova i din säng, låt det sova i din säng. Visa barnet hur man sätter yttre och inre gränser. Var en god förebild. Visa barnet vad goda relationer är, hur man är mot varandra. Visa goda handlingar mot andra människor. Gör bra saker tillsammans. Våga skratta och busa. Ge trygghet och närvaro, att du finns där för barnet oavsett vad. Se tillbaka till din barndom, där kan du eventuellt hitta grundsmärtan att bli illa behandlad av dina egna föräldrar. Upplev smärtan igen genom att föreställa att du är det lilla barnet du var och känn hur du kände dig då och trösta dig själv. Och fundera om du vill möta en partner idag,  som du kan upprepa din barndoms mönster med, som går ut på att fortsätta att försöka få dina föräldrar älska dig villkorslöst. Du försöker få känslomässigt avstängd partner att öppna upp och ge dig kärlek. Det kommer du aldrig att lyckas med, du behöver acceptera att du inte fick kärlek och blev inte sedd i barndomen och vara din egen omtänksamma förälder för dig själv nu. Sörj och släpp det sedan. Så slipper du känna den enorma smärtan en narcissist ger dig med sina handlingar. Då blir det mer hanterbart. En narcissist kan charma vem som helst, du behöver inte ha haft en dysfunktionell barndom. Acceptans att det är så här det är nu och gör det bästa för er.

Saga